Swedish readings / Intermediate 1 / Relationships & Society

Making Friends at University

Att skaffa vänner på universitetet

Första veckan på universitetet kände jag mig både nyfiken och nervös. Jag kom till campus med en tung ryggsäck och ett öppet sinne, men jag visste inte var jag skulle börja. Under introduktionen hälsade jag på min mentor och några andra studenter. Vi fick en rundtur, och jag försökte komma ihåg namnen. För att inte stå ensam log jag mycket och ställde små frågor, som var föreläsningssalen låg och när caféet öppnade. Det kändes tryggt att fråga, och flera svarade vänligt. Redan då märkte jag hur lätt det blir att starta samtal när man delar samma situation. Senare den dagen följde jag med till ett språkcafé som studentkåren ordnade. Jag älskar fika, så det kändes naturligt att ta en kanelbulle och sätta mig vid ett bord där två personer pratade om kurslitteraturen. Jag presenterade mig, berättade var jag kommer ifrån, och frågade vad de läste. Snart bytte vi kontaktuppgifter och planerade att plugga tillsammans i biblioteket. Jag gick också med i en förening för film och en för vandring. På första mötet gjorde vi en enkel övning där alla berättade om sin favoritplats i staden. Det bröt isen och gav många små ämnen att återkomma till, som bra utsikter, billiga luncher och hur man hittar i labbet. Att skaffa vänner tar ändå tid. Jag försöker vara tålmodig, komma i tid, och svara när någon skriver. I föreläsningssalen sätter jag mig gärna bredvid nya ansikten och viskar Hej är den här platsen ledig. Efteråt föreslår jag ofta en kort promenad eller en kopp te. I grupparbeten lyssnar jag aktivt, delar uppgifter rättvist och säger tack när någon hjälper mig. Jag tänker också på att alla inte vill umgås varje dag, och att tystnad inte alltid betyder att någon är arg. När jag vågar vara mig själv, bjuder jag på små misstag och skratt. På så sätt växer tilliten, och vänskaperna blir stabila. Universitetet är stort, men med tålamod, nyfikenhet och lite vardagsmod känns det redan som ett vänligt hem.

English Translation

During the first week at the university I felt both curious and nervous. I came to campus with a heavy backpack and an open mind, but I did not know where to start. During the introduction I greeted my mentor and some other students. We got a tour, and I tried to remember the names. So that I would not stand alone I smiled a lot and asked small questions, like where the lecture hall was and when the café opened. It felt safe to ask, and several people answered kindly. Already then I noticed how easy it becomes to start conversations when you share the same situation. Later that day I went along to a language café organized by the student union. I love fika, so it felt natural to take a cinnamon bun and sit at a table where two people were talking about the course literature. I introduced myself, told where I come from, and asked what they were reading. Soon we exchanged contact details and planned to study together in the library. I also joined a film club and one for hiking. At the first meeting we did a simple exercise where everyone talked about their favorite place in the city. It broke the ice and gave many small topics to return to, like good viewpoints, cheap lunches, and how to find your way in the lab. Making friends still takes time. I try to be patient, be on time, and reply when someone writes. In the lecture hall I like to sit beside new faces and whisper Hi is this seat free. Afterwards I often suggest a short walk or a cup of tea. In group projects I listen actively, share tasks fairly, and say thank you when someone helps me. I also think about the fact that not everyone wants to hang out every day, and that silence does not always mean that someone is angry. When I dare to be myself I offer small mistakes and laughs. In this way trust grows, and the friendships become stable. The university is big, but with patience, curiosity, and a little everyday courage it already feels like a friendly home.